Den glömda trädgården
Titel: Den glömda trädgården
Engelsk titel: The forgotten garden
Författare: Kate Morton
Översättning: Louise Thulin
Genre: Skönlitterär spänningsroman
Sidantal: ~415
Språk: Svenska
Betyg: 4
Boken handlar om huvudsakligen om Cassandra. När hennes mormor, Nell O'Connor dör får hon enligt testamentet behålla sin mormors hus, som även hon själv bott i. Men hon får även ärva ett hus i England, ett hus hon aldrig hört talas om och hennes mormor aldrig pratat om.
Cassandra får veta att Nell som liten lämnades ensam på ett fartyg på väg mot Australien. En kvinna som kallades för sagoberätterskan skulle följt med, men blev spårlöst försvunnen. Ensam i en hamn i Australien hittades Nell av den mannen hon senare kom att kalla far.
Cassandra åker till England för att lösa mysteriet om vilka som var Nells riktiga föräldrar. Och kommer samtidigt en gammal och dold hemlighet på spåret.
I boken får man följa olika personer. Det finns tre viktiga huvudpersoner i boken. Cassandra, som försöker lösa mysteriet och befinner sig i nutid. Nell, som hela mysteriet kretsar kring och Eliza, även kallad sagoberätterskan, kvinnan som mystiskt lämnade Nell ensam på ett stort fartyg på väg mot Australien. Det finns även en del andra personer man kan läsa om i vissa kapitel, men de här tre är de viktigaste.
Anledningen till bokens titel är eftersom en stor del handlar om en gömd och glömd trädgård. Huset som Cassandra har ärvt av Nell, och som Eliza en gång bott i, har en tillhörande trädgård som inte längre används och den har en viktig del i boken.
Jag tyckte att boken var jättebra. Läste den under min semester på Teneriffa (som bara var i fem dagar) och kunde knappt släppa den. Min mamma läste den också och tyckte den var bra, men hon tyckte det var lite jobbigt att det hoppade lite mellan personer och årtal. Men jag däremot tyckte att det var bra och gjorde boken väldigt spännande. Bäst gillade jag kapitlen om Eliza. De kändes väldigt färgstarka jämfört med Nells och Cassandras kapitel, eftersom båda försökte ta reda på mysteriet och var, hur ska jag säga det? Ledsamma? Båda har varit med om förluster och tråkigheter i sitt liv. Det har Eliza också, men det märks inte på samma sätt eftersom hon är så nyfiken på livet. Det fanns vissa delar i boken som jag inte gillade så mycket. Jag minns särskillt ett av Cassandras kapitel som var rätt tråkigt. Men jag gillar boken i helhet.
Boken får en 4, inte full pott på grund av de där tråkiga kapitlen och eftersom Elizas delar var bättre än resten.
-Sélene
