I natt skrev jag på min egna bok. Jag vet inte varför, men det är på natten som jag får som mest inspiration. Det orsakade dock att jag var enormt trött imorse.
Jag tänkte därför att det var dags att ge er ett tips när det kommer till att skapa en karaktär.

Man måste komma ihåg att personen i boken måste vara verklig, som om det var en person du skulle kunna träffa på gatan. Självklart tänker du kanske, men det är faktiskt rätt lätt att glömma bort. Man försöknar gärna personerna. Låt det finns fel hos dem också. Ingen är perfekt.
Jag hade svårt att komma igång och framför allt att komma ihåg hur jag ville att alla mina karaktärer skulle vara. Därför skrev jag en tankekarta för varje person.

Ta fram ett vitt papper och skriv personens namn i mitten. Sen skriver du ner saker som du kommer på och ringar in dem. Försök att klottra ner hela pappret. Det här kommer kräva eftertanke och för mig tog det flera dagar.
Här är ett exempel:



Det var så jag började. Sen köpte jag en bok, skrev ner den här informationen och byggde på. När jag är osäker på något är det bara att ta fram boken eller tankekartan och se hur det var!

Sélene

Titel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Författare: Jonas Jonasson
Genre: Komedi?
Sidantal: ~390
Språk: Svenska
Betyg: 3

Allan Karlsson bestämmer sig på sin hundraårsdag för att skippa kalaset och dra ut på äventyr istället, precis som han brukade göra förr i tiden. Så han kliver ut ur fönstret från sitt rum på äldreboendet precis innan alla journalister ska komma och beger sig mot Malmköpings resecentrum för att ta första, bästa buss till första, bästa plats. Innan han kliver på bussen tar han med sig väskan han lovat passa åt en ung kille. Nu är Allan ute på ett stort äventyr genom Sverige då han får träffa på färgstarka karaktärer och nya vänner, vi får veta mer om hans liv och alla de möten han haft med berömda personer, samtidigt som han nu har både tjuvar och poliser hack i häl.

Bokens huvudperson är Allan Karlsson som åker iväg på ett sista äventyr i stället för att vänta in döden på ett tråkigt ålderdomshem. Genom hela boken får vi följa hans resa genom Sverige med sina nya vänner och med tjuvar och poliser tätt bakom sig på grund av den där väskan (full av pengar) han tog. Samtidigt får vi reda på Allans liv, hur han träffat på berömda personer som Winston Churchill och Mao Tse Tung och hur han bidragit till världen som den ser ut idag (det var ju faktiskt Allan som uppfann Atombomben).
En annan person vi träffar på är Julius, den första personen som ansluter sig till Allans äventyr. Julius Jonsson tycker om att ta sig en sup till måltiden och att ''låna'' grannarnas saker. På grund av att han ''lånat'' så mycket är han inte så omtyckt i trakten och har därför inte pratat med någon på ett bra tag, tills det att Allan dök upp.
Nästa person i gruppen blir Benny. Benny har fram tills det att han möter Allan och Julius jobbat i en korvkiosk, men får nu agera som chaufför.
Gunilla, även kallad Den sköna, är den sista personen i patrasket. På hennes gård i Sjötorp hamnar gänget. Den sköna har en cirkuselefant på sin gård och har den ofina vanan att svära i nästan varje mening. Eller ofin kanske är fel ordval, eftersom det är på grund av det här som Benny direkt blir förälskad i henne.

Den här boken toppade listorna i Sverige ett bra tag. Det är egentligen inte min typ av bok eftersom jag helst läser fantasy, men ibland kan det vara bra med lite omväxling och den här boken verkade bra. Så jag läste den på ungefär tre dagar och den var faktiskt riktigt bra. Den innehöll mycket humor, roliga och färgstarka karaktärer, historiska personer (även om nu mötena kanske inte var riktigt verkliga) och så var det ett kul att följa Allan på hans äventyr och få höra om hur hans liv sett ut de hundra åren han levt. Jag gillade att läsa om vad som hänt i Allans liv mest. Det fanns inget i boken som var direkt tråkigt, men ibland så bara rabblades saker upp på rad och då var det lite svårt att hänga med. Annars så har jag inga ''klagomål'' på boken.
Trots att boken var så bra kan jag inte ge den fullt betyg. Den var bra, men jag har läst bättre och det är trots allt inte min typ av bok, så jag föll inte för den lika mycket. Men jag skulle absolut kunna rekommendera att andra läser den också, för den gav som sagt ett väldigt gott skratt. Den får totalt en trea av mig.

- Sélene

Titel: Den glömda trädgården
Engelsk titel: The forgotten garden
Författare: Kate Morton
Översättning: Louise Thulin
Genre: Skönlitterär spänningsroman
Sidantal: ~415
Språk: Svenska
Betyg: 4

Boken handlar om huvudsakligen om Cassandra. När hennes mormor, Nell O'Connor dör får hon enligt testamentet behålla sin mormors hus, som även hon själv bott i. Men hon får även ärva ett hus i England, ett hus hon aldrig hört talas om och hennes mormor aldrig pratat om.
Cassandra får veta att Nell som liten lämnades ensam på ett fartyg på väg mot Australien. En kvinna som kallades för sagoberätterskan skulle följt med, men blev spårlöst försvunnen. Ensam i en hamn i Australien hittades Nell av den mannen hon senare kom att kalla far.
Cassandra åker till England för att lösa mysteriet om vilka som var Nells riktiga föräldrar. Och kommer samtidigt en gammal och dold hemlighet på spåret.

 I boken får man följa olika personer. Det finns tre viktiga huvudpersoner i boken. Cassandra, som försöker lösa mysteriet och befinner sig i nutid. Nell, som hela mysteriet kretsar kring och Eliza, även kallad sagoberätterskan, kvinnan som mystiskt lämnade Nell ensam på ett stort fartyg på väg mot Australien. Det finns även en del andra personer man kan läsa om i vissa kapitel, men de här tre är de viktigaste.
Anledningen till bokens titel är eftersom en stor del handlar om en gömd och glömd trädgård. Huset som Cassandra har ärvt av Nell, och som Eliza en gång bott i, har en tillhörande trädgård som inte längre används och den har en viktig del i boken.

Jag tyckte att boken var jättebra. Läste den under min semester på Teneriffa (som bara var i fem dagar) och kunde knappt släppa den. Min mamma läste den också och tyckte den var bra, men hon tyckte det var lite jobbigt att det hoppade lite mellan personer och årtal. Men jag däremot tyckte att det var bra och gjorde boken väldigt spännande. Bäst gillade jag kapitlen om Eliza. De kändes väldigt färgstarka jämfört med Nells och Cassandras kapitel, eftersom båda försökte ta reda på mysteriet och var, hur ska jag säga det? Ledsamma? Båda har varit med om förluster och tråkigheter i sitt liv. Det har Eliza också, men det märks inte på samma sätt eftersom hon är så nyfiken på livet. Det fanns vissa delar i boken som jag inte gillade så mycket. Jag minns särskillt ett av Cassandras kapitel som var rätt tråkigt. Men jag gillar boken i helhet.
Boken får en 4, inte full pott på grund av de där tråkiga kapitlen och eftersom Elizas delar var bättre än resten.

-Sélene

1. Dra aldrig till dig deras uppmärksamhet

2. Prata aldrig med osynliga älvor

3. Stirra aldrig på osynliga älvor.

Trots att hon följer de här reglerna lyckas någonting gå väldigt fel.
Aislinn är kär i sin bästa killkompis Seth, men vågar inte berätta det i fall att det skulle förstöra deras vänskap. I skolan börjar en ny kille, Keenan, att uppvakta henne. Ash försöker vara så långt bort från honom som möjligt eftersom hon vet att han är en älva. Men någonting får henne att vilja dra sig till honom och snart har hon hamnat i en kamp där hon måste välja mellan livet eller döden. 

Jag tyckte att boken var godkänd, men den var inte så bra. Jag har läst en bok om älvor på det här sättet innan och den boken var mycket bättre. Det var nog språket som gjorde att jag inte tyckte om den, hur saker beskrevs och så vidare. Den här boken var mörk, men boken jag läst innan var mörkare och den kändes ändå inte så här tråkig och dyster. Det jag gillade med boken var väl ändå själva storyn och handlingen, men allting kändes så tråkigt och det var inte speciellt kul att läsa den. Anledningen till att jag läste hela boken är väl för att jag tänkte hela tiden att den skulle bli bättre (och kanske för att jag redan köpt de tre uppföljande böckerna). Men den blev inte bättre. Trots det ger jag den ändå godkänt eftersom det trots allt låg en bra tanke bakom hela storyn. Så boken får en tvåa av mig.

Julafton & min födelsedag har under de senaste tre åren inneburit att jag ger en lista på runt 10 böcker till min pappa som han sedan beställer åt mig på Adlibris, en jättebra sida förresten.
Det här året såg min julklappslista ut så här:

White cat - Holly Black
Spellbound - Cara Lynn Shultz
Hourglass - Myra McEntire
Timeless - Alexandra Monir
Once a witch - Carolyn MacCullough
Glow - Amy Kathleen Ryan
Paranormalcy - Kiersten White
A matter of magic - Patricia C. Wrede
Everblue - Brenda Pandos
Elemental Reality - Cesya Marae Cuono

Ja, det är mest fantasy, min favoritgenre. Och de flesta i år är om häxor, vilket jag läst väldigt lite om när jag egentligen tänker efter. Everblue är om sjöjungfrur, Elemental Reality om Älvor och Glow handlar om en ny jord. Alla är också på engelska. Jag vet inte hur många av dem som finns på svenska förutom White Cat, den har jag nämligen sett på Bokia.
Förhoppningsvis är de flesta bra också!

Är det någon av er som brukar göra på samma sätt? Har ni läst någon av böckerna på min lista? Eller har ni kanske en egen lista att dela med er av? Kommentera! :)

- Sélene

 
 Hon satt på kanten vid en näckrosdamm och doppade fötterna i det iskalla vattnet. Det var i slutet av september. Vinden blåste kallt från söder. Den rufsade om hennes långa, bruna hår som irriterat envisades med att lägga sig i ansiktet.
 Uppe på himlen flöt molnen förbi, som om de hade bråttom någonstans. Hon satt stilla kvar och blundade en stund.
Hon hade kommit för sent, det visste hon. Alldeles för sent. Men vad fanns det att säga till någon som man älskade, men inte älskade en på samma sätt tillbaka? Vad fanns det att säga?
 Näckrosorna guppade på ytan av de små vågor som bildades i dammen. Långt där borta, på andra sidan, hördes fåglarna ropa till varandra i träden. Hela platsen kändes magisk på det sättet som hösten ofta kan få en skog att kännas.

 Det var tre år sedan de hade gått genom skogen tillsammans och hittat dammen. Det hade varit höst då också, men mycket varmare. Efter den långa promenaden doppade de sina fötter i dammen, precis som hon gjorde nu. De hade suttit där i flera timmar och bara pratat, på samma sätt som de brukade göra. Ändå var någonting väldigt annorlunda.
 ”Du vet väl att det är de röda näckrosorna som är sällsynta?” sa han och log. Hon försökte rita en näckros av vatten på hans hud. De enda näckrosorna hon sett i dammen var vita.
 ”Hur vet du det?”
 ”För att röd är kärlekens färg, och äkta kärlek är sällsynt.”
 Hon tänkte tillbaka på den dagen och undrade om han ens själv insåg hur rätt han hade haft. Efter den dagen hade de gått dit så ofta de kunde. Platsen var fridfull. Det kändes som om det inte fanns någonting i hela världen som kunde förändra det. Ändå var allt förändrat nu.

 Det skulle dröja tre år innan det hände. Tre år gick innan han sa det till henne. Efter tre år lämnade de varandra som ovänner på grund av ett meningslöst bråk. Nu i efterhand ångrade hon sig. Hon önskade att hon aldrig hade sagt någonting.
 Nu satt hon där ensam och såg ut över den ensamma platsen. I sitt minne letade hon sig tillbaka till alla de bra dagar de haft tillsammans. Alla de gånger hon känt sig så lycklig. Hennes minnen tar ifrån henne de bra känslorna igen när den väljer att spela upp allt som hände den där dagen då allt gick så fel.

 Det började med ett samtal. Han lät lugn, någonting han inte gjort på väldigt länge. Det gjorde henne nästan förbannad. Och när han sa hej då hann hon höra hans klingande skratt innan han la på.
 Med snabba tag hade hon cyklat genom stan och hem till honom, men där möttes hon bara av en stängd dörr som aldrig öppnades. Irritationen växte inom henne. Sen kom det andra samtalet.
 ”Möt mig vid dammen om en timma”, sa han. ”Jag behöver säga någonting till dig.”
 Hon bestämde sig för att hon vägrade. Att han ens vågade leka med hennes känslor så där. Och dessutom, vad fanns det att säga till någon man älskade, men inte älskade en tillbaka? Hon åkte aldrig dit.

 Men idag satt hon där. Hon satt där och beundrade de vackra näckrosorna som prydde vattnet. Hon hade kommit för sent, alldeles för sent, det visste hon. Och nu var han borta. Fanns inte mer. Han hade älskat henne, men hon hade inte älskat honom på samma sätt tillbaka.
 Hennes blick fastnade på någonting som lyste upp bland näckrosorna. Snabbt klev hon ur sina kläder och dök in i det kyliga vattnet. När hon bröt ytan simmade hon bland näckrosorna.
 Och där, i mitten av allt kaos flöt en ensam liten näckros, röd som blod. Lika sällsynt som den äkta kärleken. Kärleken han aldrig skulle få uppleva. Kärleken hon aldrig mer skulle kunna känna från honom.

 Så hon lät den flyta där när hon lämnade platsen, utan att se sig om, en sista gång.

- Sélene

Titel: Tankeläsaren (Graceling)
Författare: Kristin Cashore
Översättning: Carina Jansson
Genre: Fantasy
Sidantal: ~480
Språk: Svenska
Betyg: 1

Boken handlar om 18-åriga Katsa. Hon bor i slottet med sin morbror kungen, som hon också tvingas gå på uppdrag för. Uppdrag som ofta innefattar hot, tortyr och mord. Anledningen till detta är för att Katsa är en särling, hon besitter en gåva som gör henne till en oövervinnerlig slagskämpe. Dödandets gåva.
På ett av sina uppdrag möter hon Po, som till hennes förvåning är mycket svår att besegra. Han verkar också förstå henne som ingen annan gör.
Här startar nu en ny resa för Katsa där hon tillsammans med Po letar efter den som kidnappat hans farfar. Resan för dem till ett grannrike och en sanning som chockar dem. Katsa vet inte längre vem hon kan lita på och vägen kantas av av ondska, vänskap, död, kärlek och svek.

Boken innehåller tre delar och för varje del som går blir den bara sämre. Den börjar lovande med en stark huvudkaraktär som man är nyfiken på och man vill följa hennes utveckling.
Men sen dalar den. Katsa är otroligt överfeministisk då hon i stort sätt hatar män och hon vill aldrig ha barn. Som tur är ändras hennes tankegångar angående män då hon träffar Po, som dessutom är en underbar karaktär.
Nu börjar Katsa istället för mig kännas väldigt svag och jag gillar inte riktigt var storyn är på väg. Kärleken går också att ifrågasätta.
Slutet var helt värdelöst. Det kändes som Cashore bara la till de sidorna och den lilla extra storyn bara för att fylla ut med några kapitel till. Hade hon skippat det skulle boken fått en 2a av mig, men nu får den inte ens det.
Jag blev minst sagt besviken på den här boken. Förväntningarna var inte höga, men jag tyckte att den började bra och den hade potential att rikta sig åt en annan story som skulle varit så mycket bättre.

Ännu ett minuspoäng för att bok 2, Eld, i serien inte kommer att handla om huvudpersonerna i Tankeläsaren. Är det bara jag som hatar sånt?

- Sélene

Ps. Kommentera gärna vad ni tyckte om boken om ni nu läst den. Eller ännu bättre - skriv en egen recension.
Eftersom vi även är helt nya på det här, berätta om ni tyckte att någonting saknades i recensionen eller om något borde läggas till! :)

Henry friar och Catherine accepterar det med glädje.

Pandora~